Countries
  • Sweden
Objects "Museum of Graphic Arts"

Vin och tilltugg i Turkiet, Jane Bark, 1990-tal.

Semestern krympte bort i sommarregnet. Semestern krympte bort i sommarregnet. Till sist ringde jag desperat resebyrån för att beställa en vecka var som helst vid Medelhavet. Vi hamnade i Icmeler, en vackert belägen liten badort på turkiska västkusten invid Marmaris. Små segelskutor utgick varje dag från hamnen för turer längs den underbart vackra, klippiga och branta kusten med djupa orörda vikar, som enbart kunde nås med båt. Vi ankrade och badade i de skimrande turkosblå vikarna. Semestern krympte bort i sommarregnet. Till sist ringde jag desperat resebyrån för att beställa en vecka var som helst vid Medelhavet. Vi hamnade i Icmeler, en vackert belägen liten badort på turkiska västkusten invid Marmaris. Små segelskutor utgick varje dag från hamnen för turer längs den underbart vackra, klippiga och branta kusten med djupa orörda vikar, som enbart kunde nås med båt. Vi ankrade och badade i de skimrande turkosblå vikarna. Vid Çiftlik, som var slutmålet, landsteg vi på en öde strand. Eftersom lunch ingick i priset undrade vi var den skulle den förtäras. Besättningen förde oss till en liten bondgård, som låg helt dold i grönskan en halvkilometer från havet. Där slog vi oss ned vid dukade långbord utanför huset, skuggade av ett lätt lövverk. Brunspräckliga hönor kacklade omkring oss. Ägaren, en äldre vithårig man med mustasch och keps, bar fram varma nybakade bröd, tomatsallad, grillspett med lammkött, paprika och friterad potatis. Eftersom Turkiet anses vara vinets vagga beställde vi en flaska Villa Doluca till vår enkla men väldigt väl­­smakande måltid. Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag. Vid Çiftlik, som var slutmålet, landsteg vi på en öde strand. Vid Çiftlik, som var slutmålet, landsteg vi på en öde strand. Eftersom lunch ingick i priset undrade vi var den skulle den förtäras. Besättningen förde oss till en liten bondgård, som låg helt dold i grönskan en halvkilometer från havet. Där slog vi oss ned vid dukade långbord utanför huset, skuggade av ett lätt lövverk. Brunspräckliga hönor kacklade omkring oss. Ägaren, en äldre vithårig man med mustasch och keps, bar fram varma nybakade bröd, tomatsallad, grillspett med lammkött, paprika och friterad potatis. Eftersom Turkiet anses vara vinets vagga beställde vi en flaska Villa Doluca, Eftersom Turkiet anses vara vinets vagga beställde vi en flaska Villa Doluca till vår enkla men väldigt väl­­smakande måltid. Texten är hämtad från boken, Jane Barks bilder – från femtiotalet till idagRead more

  • SWESweden
  • Dealer

Havsörn. En affisch åt skärgårdsstiftelsen, 90-tal. Jane Bark.

»Tar en kort paus i skrivandet och går ut på balkongen för att betrakta viken i det strålande höstvädret. En lätt morgondimma svävar över vattenytan, som ligger alldeles blank. Vattnet står lågt. Jag räknar till tio sothönor på andra sidan viken och fyra svanar glider likt vita gräddbakelser fram på vattnet. Tar en kort paus i skrivandet, »Tar en kort paus i skrivandet och går ut på balkongen för att betrakta viken i det strålande höstvädret. En lätt morgondimma svävar över vattenytan, som ligger alldeles blank. Vattnet står lågt. Jag räknar till tio sothönor på andra sidan viken och fyra svanar glider likt vita gräddbakelser fram på vattnet. I våras häckade både svanpar och doppingpar i vassen mittemot, men några ungar såg vi aldrig till. Kunde minken ha varit framme? Jag trodde det var en gädda som slog i vassen, när en brun, våt-blank mink plötsligt dök upp, lade tassarna på bryggkanten och stirrade stint på mig en stund, innan den försvann under bryggan igen. Måsparet som byggt ett bo högt uppe i en tall klarade äggen, men bara två av fyra ungar blev kvar. »Att göra en plansch åt stiftelsen åtog jag mig gärna.« Vi har varit Skärgårdsstiftelsens medlemmar i 15 år och haft stor glädje av det. Bara deras lilla tidskrift och årsböckerna är värda medlemsavgiften. Att göra en plansch åt stiftelsen åtog jag mig gärna. Först skissade jag upp den simmande doppingen, en dekorativ och vanlig kustfågel. Men eftersom havsörnens överlevnad hör till stiftelsens angelägna projekt ville Berndt Festin ha en örn avbildad på affischen. Örnen på bilden flyger över en ö där Skärgårdstiftelsen har fixat vandrarhem, bastu, telefon, naturhamn och sopmajor. Att det är en gammal örn kan man se på dess ljusa huvud och vita stjärtfjädrar. Den ser lite farlig ut. Hoppas den inte skrämmer bort turisterna.« Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag. I våras häckade både svanpar, I våras häckade både svanpar och doppingpar i vassen mittemot, men några ungar såg vi aldrig till. Kunde minken ha varit framme? Jag trodde det var en gädda som slog i vassen, när en brun, våt-blank mink plötsligt dök upp, lade tassarna på bryggkanten och stirrade stint på mig en stund, innan den försvann under bryggan igen. Måsparet som byggt ett bo högt uppe i en tall klarade äggen, men bara två av fyra ungar blev kvar. »Att göra en plansch åt stiftelsen åtog jag mig gärna.«, Vi har varit Skärgårdsstiftelsens medlemmar, Vi har varit Skärgårdsstiftelsens medlemmar i 15 år och haft stor glädje av det. Bara deras lilla tidskrift och årsböckerna är värda medlemsavgiften. Att göra en plansch åt stiftelsen åtog jag mig gärna. Först skissade jag upp den simmande doppingen, en dekorativ och vanlig kustfågel. Men eftersom havsörnens överlevnad hör till stiftelsens angelägna projekt ville Berndt Festin ha en örn avbildad på affischen. Örnen på bilden flyger över en ö, Örnen på bilden flyger över en ö där Skärgårdstiftelsen har fixat vandrarhem, bastu, telefon, naturhamn och sopmajor. Att det är en gammal örn kan man se på dess ljusa huvud och vita stjärtfjädrar. Den ser lite farlig ut. Hoppas den inte skrämmer bort turisterna.«, Texten är hämtad från boken, Jane Barks bilder – från femtiotalet till idagRead more

  • SWESweden
  • Dealer

Julmarknad på Skansen, Jane Bark, 1990-tal.

Ett av mina förslag till affisch för Skansens julmarknad var bilden av en liten ekorre, som iklädd tomtemössa tänder ett julljus. Ett av mina förslag till affisch för Skansens julmarknad var bilden av en liten ekorre, som iklädd tomtemössa tänder ett julljus. Det förslaget förkastades direkt av Lars-Ove Larsson, Skansens intendent. Det finns en överenskommelse djurparker emellan att djur inte får förmänskligas. Jag tyckte att det här var ett gränsfall, men efter att ha målat en Skansenbjörn i stor skala var jag inte fullt så intresserad av att måla ett brunt pälsdjur till. Ett av mina förslag till affisch för Skansens julmarknad var bilden av en liten ekorre, som iklädd tomtemössa tänder ett julljus. Det förslaget förkastades direkt av Lars-Ove Larsson, Skansens intendent. Det finns en överenskommelse djurparker emellan att djur inte får förmänskligas. Jag tyckte att det här var ett gränsfall, men efter att ha målat en Skansenbjörn i stor skala var jag inte fullt så intresserad av att måla ett brunt pälsdjur till. Julmarknad på Skansen är en traditionstyngd företeelse som får mig att tänka på gamla tiders jul med halmbockar, julänglar, hemstoppad korv och kulldräkten jag bar på julafton. Affischen syntes bra på håll med en text som gick att läsa även på avstånd. Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag. Julmarknad på Skansen är en traditionstyngd företeelse som får mig att tänka på gamla tiders jul med halmbockar, julänglar, hemstoppad korv och kulldräkten jag bar på julafton. Julmarknad på Skansen är en traditionstyngd företeelse som får mig att tänka på gamla tiders jul med halmbockar, julänglar, hemstoppad korv och kulldräkten jag bar på julafton. Affischen syntes bra på håll med en text som gick att läsa även på avstånd. Texten är hämtad från boken, Jane Barks bilder – från femtiotalet till idagRead more

  • SWESweden
  • Dealer

Sydney 73, Blue night light. Bo Lundberg.

Bo Lundberg är en svensk illustratör, kreatör och formgivare. Bo Lundberg är en svensk illustratör, kreatör och formgivare. Hans grafiskt pregnanta och snygga bilder för tankarna både framåt och bakåt i tiden. Det vilar något futuristiskt över Bo Lundbergs bilder samtidigt som han kastar ett kärleksfullt öga mot svunna grafiska storhetstider. Men nostalgin tar aldrig överhanden och även om han doppar penseln i 50-, 60-, och 70-talens ymniga färgpaletter så riktar hantverk och manér in sig på nya digitala tider. Som Voir Magazine säger nedan; … his oeuvre oozes retro cool. his oeuvre oozes retro cool. Bo Lundberg är en svensk illustratör, kreatör och formgivare. Hans grafiskt pregnanta och snygga bilder för tankarna både framåt och bakåt i tiden. Det vilar något futuristiskt över Bo Lundbergs bilder samtidigt som han kastar ett kärleksfullt öga mot svunna grafiska storhetstider. Men nostalgin tar aldrig överhanden och även om han doppar penseln i 50-, 60-, och 70-talens ymniga färgpaletter så riktar hantverk och manér in sig på nya digitala tider. Som Voir Magazine säger nedan; … his oeuvre oozes retro cool. Så här beskriver tidskriften Voir Magazine Bo Lundberg: »If ever there was a contemporary artist whose work could mistakenly be positioned in the glamorous vaults of the past, Bo Lundberg is that artist. With a palette for exquisite simplicity, elegant colour, striking graphic elements and a hint of abstraction, his oeuvre oozes retro cool. Ever since Saul Bass stunned cinema-goers with his graphically simplistic film title sequence of Otto Preminger’s ‘The Man with the Golden Arm’ in 1955, graphic artists (Andy Warhol included) have been pushing the boundaries of visual communication in its most simple form – to great effect. Bo Lundberg’s art, very much in this ilk, is no different – a clever interpretation of the glamorous world in which he (or James Bond for that matter) lives. Drawing inspiration from objects he comes across in everyday life, the result is a harmonious testimony to how he has honed his skill without losing sight of his belief that for an image to work, it should reflect something to which the viewer is able to relate. With a roster of international clients to his name such as Wallpaper magazine, Vogue, Elle, Escada, Coca Cola, MTV, Neiman-Marcus, Rolls-Royce and Scandinavian Airlines, perhaps his own film title sequence should read something like ‘Catch Me if you Can’.« Bo berättar om sina reseaffisher: »Dessa tre bilder är hämtade ur min Around the World-serie. Samlingen började med en idé om att jag var en fiktiv illustratör och grafisk formgivare verksam på 60-talet som fått ett uppdrag att göra bilder för ett resebolag. På den vägen är det.« 1. Berliner Fernsehturm, TV-tornet i Berlin invigdes 1969 och är Tysklands högsta byggnad. 2. Milan 77. Lampan Oluce designades 1977 av den milanesiske designern Vico Magistretti. 3. Los Angeles 69. Charles and Ray Eames famous Rocking Chair. 4. Sydney 73. Återgivna i blå dager och röd hetta. 5. Årgång. Stilleben med flaskor. Privat arbete. Ingår inte i resekollektionen. Så här beskriver tidskriften Voir Magazine Bo Lundberg:, »If ever there was a contemporary artist, »If ever there was a contemporary artist whose work could mistakenly be positioned in the glamorous vaults of the past, Bo Lundberg is that artist. With a palette for exquisite simplicity, elegant colour, striking graphic elements and a hint of abstraction, his oeuvre oozes retro cool. Ever since Saul Bass stunned cinema-goers, Ever since Saul Bass stunned cinema-goers with his graphically simplistic film title sequence of Otto Preminger’s ‘The Man with the Golden Arm’ in 1955, graphic artists (Andy Warhol included) have been pushing the boundaries of visual communication in its most simple form – to great effect. Bo Lundberg’s art, very much in this ilk, Bo Lundberg’s art, very much in this ilk, is no different – a clever interpretation of the glamorous world in which he (or James Bond for that matter) lives. Drawing inspiration from objects he comes across in everyday life, the result is a harmonious testimony to how he has honed his skill without losing sight of his belief that for an image to work, it should reflect something to which the viewer is able to relate. With a roster of international clients, With a roster of international clients to his name such as Wallpaper magazine, Vogue, Elle, Escada, Coca Cola, MTV, Neiman-Marcus, Rolls-Royce and Scandinavian Airlines, perhaps his own film title sequence should read something like ‘Catch Me if you Can’.«, Bo berättar om sina reseaffisher:, »Dessa tre bilder är hämtade ur min Around the World-serie. Samlingen började med en idé om att jag var en fiktiv illustratör och grafisk formgivare verksam på 60-talet som fått ett uppdrag att göra bilder för ett resebolag. På den vägen är det.«, Around the World-serie, 1. Berliner Fernsehturm, 1. Berliner Fernsehturm, TV-tornet i Berlin invigdes 1969 och är Tysklands högsta byggnad. 2. Milan 77. 2. Milan 77. Lampan Oluce designades 1977 av den milanesiske designern Vico Magistretti. 3. Los Angeles 69. 3. Los Angeles 69. Charles and Ray Eames famous Rocking Chair. 4. Sydney 73, 4. Sydney 73. Återgivna i blå dager och röd hetta. 5. Årgång. 5. Årgång. Stilleben med flaskor. Privat arbete. Ingår inte i resekollektionenRead more

  • SWESweden
  • Dealer

»Gör dina kläder själv, efter din egen smak och figur.«. 1970-tal, Jane Bark.

Mauds Klädskola annonserade i veckopressen:, Mauds Klädskola annonserade i veckopressen: »Gör dina kläder själv, efter din egen smak och figur.« Maud Kyndel Hanser var klädskolans direktris och hade utformat distanskurser i tillskärning och sömnad. Till kursbreven behövdes teckningar som visade hur det färdiga plagget skulle se ut. Maud och jag träffades, vilket resulterade i 20 illustrerade kursbrev och en lång vänskap. Mauds Klädskola annonserade i veckopressen: »Gör dina kläder själv, efter din egen smak och figur.« Maud Kyndel Hanser var klädskolans direktris och hade utformat distanskurser i tillskärning och sömnad. Till kursbreven behövdes teckningar som visade hur det färdiga plagget skulle se ut. Maud och jag träffades, vilket resulterade i 20 illustrerade kursbrev och en lång vänskap. Det måste ha varit en bra kurs, eftersom den fungerade oföränd­rad till slutet av 90-talet, då Maud slutligen lade ned verksamheten. Att mina teckningar också kunde hänga med så länge berodde nog på att de, precis som modellerna, inte var alltför trendiga. Hade de varit i färg hade de säkert blivit omoderna ganska snabbt. Trots mitt intresse för mode och kläddesign hade flickskolans handarbetslektioner skapat ett livslångt sömnadskomplex hos mig. Sista skolåret skulle vi dessutom sticka och sy en hel bebisutstyrsel. Vem tänker på bebisar i 18-årsåldern? Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag. Det måste ha varit en bra kurs, Det måste ha varit en bra kurs, eftersom den fungerade oföränd­rad till slutet av 90-talet, då Maud slutligen lade ned verksamheten. Att mina teckningar också kunde hänga med så länge berodde nog på att de, precis som modellerna, inte var alltför trendiga. Hade de varit i färg hade de säkert blivit omoderna ganska snabbt. Trots mitt intresse för mode och kläddesign, Trots mitt intresse för mode och kläddesign hade flickskolans handarbetslektioner skapat ett livslångt sömnadskomplex hos mig. Sista skolåret skulle vi dessutom sticka och sy en hel bebisutstyrsel. Vem tänker på bebisar i 18-årsåldern?, Texten är hämtad från boken, Jane Barks bilder – från femtiotalet till idagRead more

  • SWESweden
  • Dealer

Hollywood, LA, 1980. Av Bo Lundberg.

Bo Lundberg är en svensk illustratör, kreatör och formgivare. Bo Lundberg är en svensk illustratör, kreatör och formgivare. Hans grafiskt pregnanta och snygga bilder för tankarna både framåt och bakåt i tiden. Det vilar något futuristiskt över Bo Lundbergs bilder samtidigt som han kastar ett kärleksfullt öga mot svunna grafiska storhetstider. Men nostalgin tar aldrig överhanden och även om han doppar penseln i 50-, 60-, och 70-talens ymniga färgpaletter så riktar hantverk och manér in sig på nya digitala tider. Som Voir Magazine säger nedan; … his oeuvre oozes retro cool. his oeuvre oozes retro cool. Bo Lundberg är en svensk illustratör, kreatör och formgivare. Hans grafiskt pregnanta och snygga bilder för tankarna både framåt och bakåt i tiden. Det vilar något futuristiskt över Bo Lundbergs bilder samtidigt som han kastar ett kärleksfullt öga mot svunna grafiska storhetstider. Men nostalgin tar aldrig överhanden och även om han doppar penseln i 50-, 60-, och 70-talens ymniga färgpaletter så riktar hantverk och manér in sig på nya digitala tider. Som Voir Magazine säger nedan; … his oeuvre oozes retro cool. Så här beskriver tidskriften Voir Magazine Bo Lundberg: »If ever there was a contemporary artist whose work could mistakenly be positioned in the glamorous vaults of the past, Bo Lundberg is that artist. With a palette for exquisite simplicity, elegant colour, striking graphic elements and a hint of abstraction, his oeuvre oozes retro cool. Ever since Saul Bass stunned cinema-goers with his graphically simplistic film title sequence of Otto Preminger’s ‘The Man with the Golden Arm’ in 1955, graphic artists (Andy Warhol included) have been pushing the boundaries of visual communication in its most simple form – to great effect. Bo Lundberg’s art, very much in this ilk, is no different – a clever interpretation of the glamorous world in which he (or James Bond for that matter) lives. Drawing inspiration from objects he comes across in everyday life, the result is a harmonious testimony to how he has honed his skill without losing sight of his belief that for an image to work, it should reflect something to which the viewer is able to relate. With a roster of international clients to his name such as Wallpaper magazine, Vogue, Elle, Escada, Coca Cola, MTV, Neiman-Marcus, Rolls-Royce and Scandinavian Airlines, perhaps his own film title sequence should read something like ‘Catch Me if you Can’.«, Så här beskriver tidskriften Voir Magazine Bo Lundberg:, »If ever there was a contemporary artist, »If ever there was a contemporary artist whose work could mistakenly be positioned in the glamorous vaults of the past, Bo Lundberg is that artist. With a palette for exquisite simplicity, elegant colour, striking graphic elements and a hint of abstraction, his oeuvre oozes retro cool. Ever since Saul Bass stunned cinema-goers, Ever since Saul Bass stunned cinema-goers with his graphically simplistic film title sequence of Otto Preminger’s ‘The Man with the Golden Arm’ in 1955, graphic artists (Andy Warhol included) have been pushing the boundaries of visual communication in its most simple form – to great effect. Bo Lundberg’s art, very much in this ilk, Bo Lundberg’s art, very much in this ilk, is no different – a clever interpretation of the glamorous world in which he (or James Bond for that matter) lives. Drawing inspiration from objects he comes across in everyday life, the result is a harmonious testimony to how he has honed his skill without losing sight of his belief that for an image to work, it should reflect something to which the viewer is able to relate. With a roster of international clients, With a roster of international clients to his name such as Wallpaper magazine, Vogue, Elle, Escada, Coca Cola, MTV, Neiman-Marcus, Rolls-Royce and Scandinavian Airlines, perhaps his own film title sequence should read something like ‘Catch Me if you Can’.«Read more

  • SWESweden
  • Dealer

Wahls flickor i färg. 1970-tal, av Jane Bark.

Ivar Wahl grundade företaget, Ivar Wahl grundade företaget med samma namn tillsammans med sönerna Gösta, David och Bertil. När jag kom in i bilden hette företaget bara Wahls. Ivars sonson Jack jobbade med design och produktutveckling. Märtha Wahl och Lena Qvarnström, som varit min elev på Beckmans, designade kläderna. Ivar Wahl grundade företaget med samma namn tillsammans med sönerna Gösta, David och Bertil. När jag kom in i bilden hette företaget bara Wahls. Ivars sonson Jack jobbade med design och produktutveckling. Märtha Wahl och Lena Qvarnström, som varit min elev på Beckmans, designade kläderna. Tajta tröjor, blusar, kavajer, utsvängda byxor och så kallade korts, med många olika mönster i matchande färger, dominerade modet i 70-talets början. Det var på Jacks initiativ jag gjorde en hel serie affischer för Wahls kollektioner under 70-talet. Affischerna, som var företagets enda reklam, användes vid skyltningar på varuhus och i butiker. All annonsering gick genom uppköparna. Här var det var inte frågan om att göra någon sammanfattande trendbild för företaget. Affischerna skulle inte heller ses på stort avstånd. Jag skulle snarast kalla dem planscher. Men frånsett att det fanns krav på att skärningar och tygmönster tecknades tydligt hade jag fria händer att utforma bilderna efter eget huvud. Den enda texten var firmamärket Wahls, som jag tecknade in i motivet. Jag minns att jag mötte en kille som uttryckte sin nöjdhet med att ha fått tag i en av affischerna, som han gillade. »Men jag tycker så illa om reklam, så jag klippte bort varumärket.« Alla tider har sina överdrifter, och reklam, det var fult det! Jag hade i alla fall roligt när jag gjorde de här affischerna. Att få jobba med lite format! Affischerna är gjorda med rapport, så trots det upprepade motivet får man en sammanhängande bild när man hänger dem bredvid varandra. Kollektionerna hade ofta ett tema; Japan-inspirerat, påfågelsmönster eller någonting annat som kunde ge en bildidé. Affischerna var oerhört populära även utomlands, sa Jack när vi talades vid sist. Det blev totalt 16 affischer innan Wahls sålde sitt företag och Jack startade egen annonsbyrå. Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag. Tajta tröjor, blusar, Tajta tröjor, blusar, kavajer, utsvängda byxor och så kallade korts, med många olika mönster i matchande färger, dominerade modet i 70-talets början. Det var på Jacks initiativ jag gjorde en hel serie affischer för Wahls kollektioner under 70-talet. Affischerna, som var företagets enda reklam, användes vid skyltningar på varuhus och i butiker. All annonsering gick genom uppköparna. Här var det var inte frågan, Här var det var inte frågan om att göra någon sammanfattande trendbild för företaget. Affischerna skulle inte heller ses på stort avstånd. Jag skulle snarast kalla dem planscher. Men frånsett att det fanns krav på att skärningar och tygmönster tecknades tydligt hade jag fria händer att utforma bilderna efter eget huvud. Den enda texten var firmamärket Wahls, som jag tecknade in i motivet. Jag minns att jag mötte en kille, Jag minns att jag mötte en kille som uttryckte sin nöjdhet med att ha fått tag i en av affischerna, som han gillade. »Men jag tycker så illa om reklam, så jag klippte bort varumärket.« Alla tider har sina överdrifter, och reklam, det var fult det! Jag hade i alla fall roligt när jag gjorde de här affischerna. Att få jobba med lite format! Affischerna är gjorda med rapport, så trots det upprepade motivet får man en sammanhängande bild när man hänger dem bredvid varandra. Kollektionerna hade ofta ett tema;, Kollektionerna hade ofta ett tema; Japan-inspirerat, påfågelsmönster eller någonting annat som kunde ge en bildidé. Affischerna var oerhört populära även utomlands, sa Jack när vi talades vid sist. Det blev totalt 16 affischer innan Wahls sålde sitt företag och Jack startade egen annonsbyrå. Texten är hämtad från boken, Jane Barks bilder – från femtiotalet till idagRead more

  • SWESweden
  • Dealer

De populära sockerpaketen. Lingon av Jane Bark, sent 1980-90-tal.

Jag fick många tacksamma brev förmedlade genom Sockerbolaget när de nya bruna sockerpåsarna kom ut i handeln. Jag fick många tacksamma brev förmedlade genom Sockerbolaget när de nya bruna sockerpåsarna kom ut i handeln. Visserligen hade jag komponerat och tecknat påsarnas bärplantor, men ansvarig för förpackningens nya utseende var Kurt Lundqvist, ad på reklambyrån Arbmans i Malmö. Miljövänliga bruna påsar var inte fullt så vanliga då. Jag fick många tacksamma brev förmedlade genom Sockerbolaget när de nya bruna sockerpåsarna kom ut i handeln. Visserligen hade jag komponerat och tecknat påsarnas bärplantor, men ansvarig för förpackningens nya utseende var Kurt Lundqvist, ad på reklambyrån Arbmans i Malmö. Miljövänliga bruna påsar var inte fullt så vanliga då. Eftersom sylt- och saftkok kräver mycket socker låg bildvalet nära till hands. Jag plockade lingonplantor i skogen, tog en körsbärskvist från eget träd och nypon i parken. Det är så mycket roligare att teckna av levande växter. Precis som människor har varje planta sin egen personlighet. Trefärgstrycket lämpade sig bäst för tecknade bilder. Jag tecknade med tuschpennor och målade röda och gröna färgytor på separata original. Visst har det betydelse att den förpackade vardagsvaran även ser trevlig ut på köksbordet. Sockerförsäljningen kunde väl knappast öka, men efter framgången med strösockerpåsarna måste bitarna också få nya kartonger – kanske med bilder av ängsblommor ur den svenska floran? Men det är snarare krukväxter som brukar pryda våra fikaplatser i köket, på jobbet och i vardagsrummet. Och mest sålda av våra prydnadsväxter i kruka är begonia och saintpaulia, sa min blomster­­handlare. Därmed fick det bli en gul begonia på snabb-bitsockret och en blålila saintpaulia på bit­sockerkartongen. »På bit« förknippade jag direkt med pelargonen i den röda stugans lantliga kök, där man förr i tiden drack sitt kaffe på bit från fatet. Det fina med krukväxter är att de inte vissnar medan man ritar och målar av dem, som snittblommor hinner göra mellan skiss och original. Med färgläggningen begränsad till en signalfärg för varje sockerblomma krävde teckningen fler streck och mer svärta, som man kan se på saint­paulian. Bilderna till pärlsocker och brun farin är där­emot målade med akvarellfärg utan tuschstreck. Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag. Eftersom sylt- och saftkok kräver mycket socker låg bildvalet nära till hands. Eftersom sylt- och saftkok kräver mycket socker låg bildvalet nära till hands. Jag plockade lingonplantor i skogen, tog en körsbärskvist från eget träd och nypon i parken. Det är så mycket roligare att teckna av levande växter. Precis som människor har varje planta sin egen personlighet. Trefärgstrycket lämpade sig bäst för tecknade bilder. Jag tecknade med tuschpennor och målade röda och gröna färgytor på separata original. Visst har det betydelse att den förpackade vardagsvaran även ser trevlig ut på köksbordet. Visst har det betydelse att den förpackade vardagsvaran även ser trevlig ut på köksbordet. Sockerförsäljningen kunde väl knappast öka, men efter framgången med strösockerpåsarna måste bitarna också få nya kartonger – kanske med bilder av ängsblommor ur den svenska floran? Men det är snarare krukväxter som brukar pryda våra fikaplatser i köket, på jobbet och i vardagsrummet. Och mest sålda av våra prydnadsväxter i kruka är begonia och saintpaulia, sa min blomster­­handlare. Därmed fick det bli en gul begonia på snabb-bitsockret och en blålila saintpaulia på bit­sockerkartongen. »På bit« förknippade jag direkt med pelargonen i den röda stugans lantliga kök, där man förr i tiden drack sitt kaffe på bit från fatet. »På bit« förknippade jag direkt med pelargonen i den röda stugans lantliga kök, där man förr i tiden drack sitt kaffe på bit från fatet. Det fina med krukväxter är att de inte vissnar medan man ritar och målar av dem, som snittblommor hinner göra mellan skiss och original. Med färgläggningen begränsad till en signalfärg för varje sockerblomma krävde teckningen fler streck och mer svärta, som man kan se på saint­paulian. Bilderna till pärlsocker och brun farin är där­emot målade med akvarellfärg utan tuschstreck. Texten är hämtad från boken, Jane Barks bilder – från femtiotalet till idagRead more

  • SWESweden
  • Dealer

Hennes vårmode på 1950-talet. Framtiden såg lovande ut för en ung

Tre flickor klädda i Hennes klänningar från Martinette, som Kerstin Lokrantz designat med Viola Gråstens tyger. Hon kom som en frisk fläkt från Finland med sina asymmetriska mönster i moderna färgkombinationer. Jag köpte själv den randiga klänningen till vänster, som knäpptes både fram och bak med små metallknappar. Pris: 29 kronor. Tre flickor klädda i Hennes klänningar från Martinette, som Kerstin Lokrantz designat med Viola Gråstens tyger. Hon kom som en frisk fläkt från Finland med sina asymmetriska mönster i moderna färgkombinationer. Jag köpte själv den randiga klänningen till vänster, som knäpptes både fram och bak med små metallknappar. Pris: 29 kronor. Hennes – då utan Mauritz – hade bara en butik, på Kungsgatan i Stockholm, men annonserade flitigt i Dagens Nyheter. Jag fick i uppdrag att illustrera annonserna, halv- och helsidor i fyrfärg. Hennes var redan då yngre, roligare och billigare än många andra butiker och varuhus. Att göra en helsida som den ovan till vänster var en utmaning för en relativ nybörjare. Jag fick de utvalda plaggen, rubriken, den ungefärliga textmängden, kupong och logotyp. Efter en hel del skissande hade jag slutligen en juste kundskiss i färg att presentera för direktör Ehrling Persson, en trevlig kund som inte ändrade på något i onödan. Hittills hade modet mest riktat sig till tanter och eleganta damer med hatt och handskar. Nu, med det amerikanska collegemodet och unga svenska modeskapare som Kerstin Lokrantz, Gunilla Pontén och Tonnie-modellers Margareta Westberg, blåste det nya friska vindar. 50-talets unga stjärnor – blonda, sexiga Brigitte Bardot och trådsmala, rådjursögda Audrey Hepburn – inspirerade modeskaparna på olika sätt. »Bardot-rutigt« blev kolossalt populärt, sedan BB sytt upp sin brudklänning i köksrutigt pastellfärgat bomullstyg. Audrey Hepburn, som slog igenom med filmen Prinsessa på vift, var mera sofistikerat tonårselegant i Hubert de Givenchys design. Dåtidens veckotidningar var fulla med tecknade annonser och modereportage. Kerstin Heintz, Kerstin Thorvall och Mona Skagerfors var mina favorittecknare på den tiden. Framtiden såg lovande ut för en ung tecknare. Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag. Hennes – då utan Mauritz – hade bara en butik, Hennes – då utan Mauritz – hade bara en butik, på Kungsgatan i Stockholm, men annonserade flitigt i Dagens Nyheter. Jag fick i uppdrag att illustrera annonserna, halv- och helsidor i fyrfärg. Hennes var redan då yngre, roligare och billigare än många andra butiker och varuhus. Att göra en helsida som den ovan till vänster var en utmaning för en relativ nybörjare. Att göra en helsida som den ovan till vänster var en utmaning för en relativ nybörjare. Jag fick de utvalda plaggen, rubriken, den ungefärliga textmängden, kupong och logotyp. Efter en hel del skissande hade jag slutligen en juste kundskiss i färg att presentera för direktör Ehrling Persson, en trevlig kund som inte ändrade på något i onödan. Hittills hade modet mest riktat sig till tanter och eleganta damer med hatt och handskar. Hittills hade modet mest riktat sig till tanter och eleganta damer med hatt och handskar. Nu, med det amerikanska collegemodet och unga svenska modeskapare som Kerstin Lokrantz, Gunilla Pontén och Tonnie-modellers Margareta Westberg, blåste det nya friska vindar. 50-talets unga stjärnor – blonda, sexiga Brigitte Bardot och trådsmala, rådjursögda Audrey Hepburn – inspirerade modeskaparna på olika sätt. »Bardot-rutigt« blev kolossalt populärt, sedan BB sytt upp sin brudklänning i köksrutigt pastellfärgat bomullstyg. Audrey Hepburn, som slog igenom med filmen Prinsessa på vift, Audrey Hepburn, som slog igenom med filmen Prinsessa på vift, var mera sofistikerat tonårselegant i Hubert de Givenchys design. Dåtidens veckotidningar var fulla med tecknade annonser och modereportage. Kerstin Heintz, Kerstin Thorvall och Mona Skagerfors var mina favorittecknare på den tiden. Framtiden såg lovande ut för en ung tecknare. Texten är hämtad från boken, Jane Barks bilder – från femtiotalet till idagRead more

  • SWESweden
  • Dealer

Wahls på grönbete. 1970-tal, av Jane Bark.

Ivar Wahl grundade företaget, Ivar Wahl grundade företaget med samma namn tillsammans med sönerna Gösta, David och Bertil. När jag kom in i bilden hette företaget bara Wahls. Ivars sonson Jack jobbade med design och produktutveckling. Märtha Wahl och Lena Qvarnström, som varit min elev på Beckmans, designade kläderna. Ivar Wahl grundade företaget med samma namn tillsammans med sönerna Gösta, David och Bertil. När jag kom in i bilden hette företaget bara Wahls. Ivars sonson Jack jobbade med design och produktutveckling. Märtha Wahl och Lena Qvarnström, som varit min elev på Beckmans, designade kläderna. Tajta tröjor, blusar, kavajer, utsvängda byxor och så kallade korts, med många olika mönster i matchande färger, dominerade modet i 70-talets början. Det var på Jacks initiativ jag gjorde en hel serie affischer för Wahls kollektioner under 70-talet. Affischerna, som var företagets enda reklam, användes vid skyltningar på varuhus och i butiker. All annonsering gick genom uppköparna. Här var det var inte frågan om att göra någon sammanfattande trendbild för företaget. Affischerna skulle inte heller ses på stort avstånd. Jag skulle snarast kalla dem planscher. Men frånsett att det fanns krav på att skärningar och tygmönster tecknades tydligt hade jag fria händer att utforma bilderna efter eget huvud. Den enda texten var firmamärket Wahls, som jag tecknade in i motivet. Jag minns att jag mötte en kille som uttryckte sin nöjdhet med att ha fått tag i en av affischerna, som han gillade. »Men jag tycker så illa om reklam, så jag klippte bort varumärket.« Alla tider har sina överdrifter, och reklam, det var fult det! Jag hade i alla fall roligt när jag gjorde de här affischerna. Att få jobba med lite format! Affischerna är gjorda med rapport, så trots det upprepade motivet får man en sammanhängande bild när man hänger dem bredvid varandra. Kollektionerna hade ofta ett tema; Japan-inspirerat, påfågelsmönster eller någonting annat som kunde ge en bildidé. Affischerna var oerhört populära även utomlands, sa Jack när vi talades vid sist. Det blev totalt 16 affischer innan Wahls sålde sitt företag och Jack startade egen annonsbyrå. Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag. Tajta tröjor, blusar, Tajta tröjor, blusar, kavajer, utsvängda byxor och så kallade korts, med många olika mönster i matchande färger, dominerade modet i 70-talets början. Det var på Jacks initiativ jag gjorde en hel serie affischer för Wahls kollektioner under 70-talet. Affischerna, som var företagets enda reklam, användes vid skyltningar på varuhus och i butiker. All annonsering gick genom uppköparna. Här var det var inte frågan, Här var det var inte frågan om att göra någon sammanfattande trendbild för företaget. Affischerna skulle inte heller ses på stort avstånd. Jag skulle snarast kalla dem planscher. Men frånsett att det fanns krav på att skärningar och tygmönster tecknades tydligt hade jag fria händer att utforma bilderna efter eget huvud. Den enda texten var firmamärket Wahls, som jag tecknade in i motivet. Jag minns att jag mötte en kille, Jag minns att jag mötte en kille som uttryckte sin nöjdhet med att ha fått tag i en av affischerna, som han gillade. »Men jag tycker så illa om reklam, så jag klippte bort varumärket.« Alla tider har sina överdrifter, och reklam, det var fult det! Jag hade i alla fall roligt när jag gjorde de här affischerna. Att få jobba med lite format! Affischerna är gjorda med rapport, så trots det upprepade motivet får man en sammanhängande bild när man hänger dem bredvid varandra. Kollektionerna hade ofta ett tema;, Kollektionerna hade ofta ett tema; Japan-inspirerat, påfågelsmönster eller någonting annat som kunde ge en bildidé. Affischerna var oerhört populära även utomlands, sa Jack när vi talades vid sist. Det blev totalt 16 affischer innan Wahls sålde sitt företag och Jack startade egen annonsbyrå. Texten är hämtad från boken, Jane Barks bilder – från femtiotalet till idagRead more

  • SWESweden
  • Dealer

Folk och fart i Kungsan. Olle Eksell.

Olle var och förblir unik som kreatör i Sverige. Olle var och förblir unik som kreatör i Sverige. Ingen tecknade och formgav som han. Olle skrev också kunnigt och stilsäkert. Tillsammans med hustrun Ruthel lade de grunden för en grafisk tradition i Sverige som tyvärr aldrig riktigt fick fäste. Kanske var landet för litet. Eller så fanns det för få Ollar helt enkelt. Olle var och förblir unik som kreatör i Sverige. Ingen tecknade och formgav som han. Olle skrev också kunnigt och stilsäkert. Tillsammans med hustrun Ruthel lade de grunden för en grafisk tradition i Sverige som tyvärr aldrig riktigt fick fäste. Kanske var landet för litet. Eller så fanns det för få Ollar helt enkelt. Olle bestämde sig redan som 14 åring för att bli reklamtecknare. Under krigsåren 1939-41 utbildade han sig till tecknare och grafisk formgivare för professor Hugo Steiner-Prag i Stockholm. Efter utbildningen arbetade han på annonsbyrån Ervaco i Stockholm där han träffade sin blivande hustru och livslånga kollega Ruthel Eksell. Året efter krigsslutet, 1946, reste paret till USA för att studera vid The Art Center College of Design i Los Angeles. »God design är inte bara estetik – det är också god ekonomi. God design är inte bara kul – det är blodigt allvar«. I USA kom Olle i kontakt med jämnåriga formgivare som Paul Rand och Alvin Lustig samt den något äldre Lester Beall. Framförallt Paul Rand blev en nära vän, en vänskap som varade livet ut. De besökte varandra, brevväxlade och samarbetade periodvis. Olle Eksell var före sin tid som formgivare och kreatör. Hans kanske mest kända grafiska profilarbete – inklusive den kända symbolen för Ögonkakao – för företaget Mazetti räknas som Sveriges första designprogram. Många av Olles kända alster växte fram i den lilla studion på fem kvadratmeter i paret Eksells lägenhet på Gärdet. Han inte bara en stor visionär han var även en formgivare som verkligen kunde skriva. I boken Design = Ekonomi från 1964 förklarar han ingående hur design och ekonomi hänger samman. Han deltog i många internationella utställningar, bland annat på Museum of Modern Art i New York, Biennalen i Venedig och Louvren i Paris. Olle satt i ”världsjuryn” för typografi – International Center for the Typographic Arts i New York. Här hemma valdes han in i reklamvärldens Platinaakademi, 1985. Och i början av 2000-talet ärades han av regeringen med en hedersprofessur. Olle Eksells karriär saknar på många plan motstycke i svensk reklamhistoria. Hans illustrationer pendlar glatt mellan det absurda, det fantasifulla direkta och det geometrisk abstrakta. Olle Eksell slutade aldrig att skapa. Han älskade sitt yrke och som var verksam som mångsidig kreatör ända fram till sin död 2007. Olle bestämde sig redan som 14 åring, Olle bestämde sig redan som 14 åring för att bli reklamtecknare. Under krigsåren 1939-41 utbildade han sig till tecknare och grafisk formgivare för professor Hugo Steiner-Prag i Stockholm. Efter utbildningen arbetade han på annonsbyrån Ervaco i Stockholm där han träffade sin blivande hustru och livslånga kollega Ruthel Eksell. Året efter krigsslutet, 1946, reste paret till USA för att studera vid The Art Center College of Design i Los Angeles. »God design är inte bara estetik – det är också god ekonomi. God design är inte bara kul – det är blodigt allvar«. I USA kom Olle i kontakt, I USA kom Olle i kontakt med jämnåriga formgivare som Paul Rand och Alvin Lustig samt den något äldre Lester Beall. Framförallt Paul Rand blev en nära vän, en vänskap som varade livet ut. De besökte varandra, brevväxlade och samarbetade periodvis. Olle Eksell var före sin tid, Olle Eksell var före sin tid som formgivare och kreatör. Hans kanske mest kända grafiska profilarbete – inklusive den kända symbolen för Ögonkakao – för företaget Mazetti räknas som Sveriges första designprogram. Många av Olles kända alster växte fram i den lilla studion på fem kvadratmeter i paret Eksells lägenhet på Gärdet. Han inte bara en stor visionär, Han inte bara en stor visionär han var även en formgivare som verkligen kunde skriva. I boken Design = Ekonomi från 1964 förklarar han ingående hur design och ekonomi hänger samman. Design = Ekonomi, . Han deltog i många internationella utställningar, Han deltog i många internationella utställningar, bland annat på Museum of Modern Art i New York, Biennalen i Venedig och Louvren i Paris. Olle satt i ”världsjuryn” för typografi – International Center for the Typographic Arts i New York. Här hemma valdes han in i reklamvärldens Platinaakademi, 1985. Och i början av 2000-talet ärades han av regeringen med en hedersprofessur. Olle Eksells karriär, Olle Eksells karriär saknar på många plan motstycke i svensk reklamhistoria. Hans illustrationer pendlar glatt mellan det absurda, det fantasifulla direkta och det geometrisk abstrakta. Olle Eksell slutade aldrig att skapa. Han älskade sitt yrke och som var verksam som mångsidig kreatör ända fram till sin död 2007Read more

  • SWESweden
  • Dealer

»Hans japanska älskarinna«. 1970-tal, Jane Bark.

När jag skulle illustrera »Hans japanska älskarinna«, När jag skulle illustrera »Hans japanska älskarinna« engagerade jag större delen av kollegerna på Karlavägen 18 som modeller. När jag skulle illustrera »Hans japanska älskarinna« engagerade jag större delen av kollegerna på Karlavägen 18 som modeller. Vi ordnade ett litet eftermiddagsparty hemma hos Monica och Janne Widlund, åt pizza, drack vin och spelade musik. En fotograf jag kände, Ola Runling, tog en mängd bilder efter mina anvisningar av oss ätande och dansande. Jag hade också skissat upp bilder där Monica omfamnar sin »älskare« Janne mot bakgrunden av Golden Gate-bron. På nästa uppslag ligger hon mördad på golvet i sitt vardagsrum, medan »maken« Åke Carling ringer till polisen. Den japanska älskarinnan vet jag inte var jag fick tag på. Genom Beckmans skola eller japanska ambassaden kanske. Jag har försökt teckna de japanska bilderna i stil med japanska träsnitt. Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag. Vi ordnade ett litet eftermiddagsparty hemma hos Monica och Janne Widlund, åt pizza, drack vin och spelade musik. En fotograf jag kände, Ola Runling, En fotograf jag kände, Ola Runling, tog en mängd bilder efter mina anvisningar av oss ätande och dansande. Jag hade också skissat upp bilder där Monica omfamnar sin »älskare« Janne mot bakgrunden av Golden Gate-bron. På nästa uppslag ligger hon mördad på golvet i sitt vardagsrum, medan »maken« Åke Carling ringer till polisen. Den japanska älskarinnan vet jag inte var jag fick tag på. Genom Beckmans skola eller japanska ambassaden kanske. Jag har försökt teckna de japanska bilderna i stil med japanska träsnitt. Texten är hämtad från boken, Jane Barks bilder – från femtiotalet till idagRead more

  • SWESweden
  • Dealer

Blog posts about "Museum of Graphic Arts"

Realised prices "Museum of Graphic Arts "

Museum of Graphic Arts has 102 objects in the categories.

Find address and telephone number to Museum of Graphic Arts

Museum of Graphic Arts M&J Bark AB
Lambarö 132, c/o Molly Bark
16571 Hässelby
Sweden
Advert