Search for over 100 million sold objects in our Price Bank

Helene Schjerfbeck, Framför spegeln
Sold

About the object

HELENE SCHJERFBECK\nFinland 1862-1946\nFramför spegeln\nSignerad HS nere t v. Olja på duk, 85 x 69 cm\nUtförd 1937\nSigned. Executed 1937. Oil on canvas.\nFörsta skiss i blyerts, 13.3 x 10,5 cm medföljer, (nr 4260 i Stenmans förteckning)\nPrins Eugens Waldemarsudde önskar till utställningen Helene Scherfbeck som är planerad att äga rum den 10 november 2012 - 24 februari 2013 låna detta verk.\nPROVENIENS\nGösta Stenman, Stockholm\nJustitierådet Halvar Lech, Stockholm\ndärefter inom samma familjs ägo\nUTSTÄLLD:\nHelene Schjerfbeck, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1937, katalognr 37\nHelene Schjerfbeck, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1938, katalognr 23\nHelene Schjerfbeck, USA-kollektion, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1939, katalognr 83\nHelene Schjerfbeck, reprisutställning, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1940, katalognr 81\nHelene Schjerfbeck, Hyllningsutställning, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1942,\nkatalognr 66\nHelene Schjerfbeck in Memoriam, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1946, katalognr 58\nMinnesutställning, Helsingfors konsthall 1954, katalognr 146\nHelene Schjerfbeck, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1958, katalognr 73\nLITTERATUR\nAhtela, H., Helena Schjerfbeck, Helsingfors: Schildts 1953, katalognr. 803 s. 368.\nBergström, Lea & Sue Cedercreutz-Suhonen, Helene Schjerfbeck. Malleja - Modeller -\nModels, Helsinki: WSOY 2003, s 99.\nJohansson, Gotthard, Helene Schjerfbecks konst. Ett urval målningar, teckningar och\nlitografier, Stockholm: Nordisk rotogravyr 1940. Avbildad under titel Spegeln, 1937,\nopaginerad.\nHelene Schjerfbeck, red. Leena Ahtola-Moorhouse, Helsingfors: Söderströms/Ateneum 1992.\nKatalognr. 422, avbildad s. 258.\nHolger, Lena, Helene Schjerfbeck. Teckningar och akvareller, Stockholm: Raster 1994,\nkatalognr. 34, avbildad s. 81.\nDen finländska banbrytande konstnären Helene Schjerfbeck hade sitt livs andra\nseparatutställning i Stenmans konstsalong i Stockholm i september 1937. Konstkritikern\nGotthard Johansson skrev "Hon har hos människorna sökt människan. Människans anlete är i\nhennes konst en utstrålning av det inre, om man så vill en idealbild." På utställningen\nvisades 93 verk från sextio års tid, från 1877-1937. Själv såg Schjerfbeck aldrig utställningen.\nEtt av de utställda verken var Framför spegeln målad under sommaren 1937. "Jag målar på\nnågot med mycket armar - rörelse. Har sett det i fönstret här midt emot" skrev hon till sin vän\nEinar Reuter den 15 juli. Redan den 23 juni hade hon skrivit att "igår fick jag den modell jag\nönskade". Det var Hjördis, då i tjugoårsåldern, som även tidigare hade suttit modell.\nSchjerfbeck studerade intensivt den övre armens förkortning för att fånga lättheten i kroppens\nrörelse och gjorde flera skisser. I sin arbetsprocess tog Schjerfbeck fram sin beundran för\nDegas och till den fogade hon Toulouse-Lautrecs ömsinthet inför modellen. Verket är det för\nSchjerfbeck signifikanta och ett precist resultat av ett ständigt reducerande för att fånga\nmotivets essens.\nHelene Schjerfbeck målade nästan varje dag under sjuttio aktiva målarår. Hon är känd för sina\ndjärva grepp, skickliga teknik och öga för balans och spänning i sättet att välja sina motiv.\nHon är en av våra viktigaste konstnärer från tidigt 1900-tal som även har visat prov på en\npersonlig styrka. Hon fortsätter att fascinera eftervärlden.\nHelene Schjerfbeck började sin konstnärliga utbildning redan som 11-åring vid Finska\nKonstföreningens ritskola i Helsingfors och gick ut därifrån fyra år senare med högsta betyg\noch stipendium våren 1877. Hon var för ung, bara 15 år, för att resa utomlands tillsammans\nmed sina målarvänner. Hon stannade och fortsatte sin konstnärliga utveckling i Adolf von\nBeckers målarakademi i Helsingfors. Under drygt två år lärde hon sig tekniken att måla i olja\npå Beckers franska manér. Hösten 1880, fyllda 18 år, kunde hon äntligen bege sig till Paris.\nHon studerade i Académie Colarossi från 1881 och vid varje Parisuppehåll fram till 1889.\nMestadels bodde hon i olika enkla vindsvåningar, ibland tillsammans med någon målarsyster.\nHennes resurser var ytterligt små, hon levde på resestipendier och de få målningar som hon\nsålde. Sommartid målade hon gärna i Bretagne eller hemma i Finland. 1887 reste hon till St\nIves, Cornwall i England och där tillkom hennes genombrottsmålning Konvalescenten våren\n1888. Målningen representerade Finland på världsutställningen i Paris 1889. Under 1880-talet\nställde hon ofta ut i samlingsutställningar i Finland och 1887-1890 i England.\nUnder tidigt 1890-tal målade hon i St Petersburg, i Wien och Florens, reste till den norska\nfjällvärlden, men tvingades sedan av ekonomiska skäl att undervisa vid sin gamla skola i\nHelsingfors. Hon levde under hårda förhållanden och flyttade 1902 till Hyvinge. Hon lämnade\nden konstnärliga scenen i Helsingfors och fortsatte i lugn takt sin egen väg. Hon hade kontakt\nmed konstvärlden genom konsttidskrifter, litteratur och konstnärsvänner. Hon läste och skrev\npå sitt modersmål svenska, och kunde även obehindrat franska och engelska, men inte finska.\nHon besökte inga utställningar på 15 år. Hennes första separatutställning i september 1917\narrangerades av Gösta Stenman i Helsingfors och blev mycket uppskattad. Det finska\ninbördeskriget 1918 satte dock spår i allas medvetande. Helene Schjerfbeck fick dock ett\nuppmärksammat erkännande 1920 och tilldelades riddartecknet av Finlands Vita Ros.\nHon flyttade 1925 till Ekenäs, till havet. Här fortsatte hon sitt experimenterande måleri och i\navsaknad av modeller, började hon, på uppmaning av Stenman att använda sina tidigare målningar.\nHon gjorde nya reducerade versioner av dem, ibland av helheten, men helst av en\ncentral detalj. Hennes eget ansikte fick ofta vara hennes vinterarbete. Hon var estet, men\ntyckte inte om försköning. Konstnärer "som förskönat sig är tråkiga" skrev hon till sin kusin\nDora 1944. Hon flyttade undan från slutfasen av andra världskriget och kom med hjälp av\nGösta Stenman till Stockholm i februari 1944. Hon fortsatte att måla fram till slutet i januari\n1946. Staffliet stod intill hennes säng.\nLena Holger\nLena Holger är en av de främsta kännarna av Helene Schjerfbecks konstnärskap. Hon är\nförfattare, tidigare chefsintendent vid Nationalmuseum i Stockholm. Hon har studerat Helene\nSchjerfbecks konstnärskap i fyrtio år, skrivit böcker och artiklar om henne och producerat\nflera utställningar med hennes verk, den första 1987 på Prins Eugens Waldemarsudde.
SE
SE
SE

keywords

Utländskt måleri och skulptur

exhibited

UTSTÄLLD:

Helene Schjerfbeck, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1937, katalognr 37

Helene Schjerfbeck, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1938, katalognr 23

Helene Schjerfbeck, USA-kollektion, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1939, katalognr 83

Helene Schjerfbeck, reprisutställning, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1940, katalognr 81

Helene Schjerfbeck, Hyllningsutställning, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1942,

katalognr 66

Helene Schjerfbeck in Memoriam, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1946, katalognr 58

Minnesutställning, Helsingfors konsthall 1954, katalognr 146

Helene Schjerfbeck, Stenmans Konstsalong, Stockholm 1958, katalognr 73

literature

LITTERATUR

Ahtela, H., Helena Schjerfbeck, Helsingfors: Schildts 1953, katalognr. 803 s. 368.

Bergström, Lea & Sue Cedercreutz-Suhonen, Helene Schjerfbeck. Malleja - Modeller -

Models, Helsinki: WSOY 2003, s 99.

Johansson, Gotthard, Helene Schjerfbecks konst. Ett urval målningar, teckningar och

litografier, Stockholm: Nordisk rotogravyr 1940. Avbildad under titel Spegeln, 1937,

opaginerad.

Helene Schjerfbeck, red. Leena Ahtola-Moorhouse, Helsingfors: Söderströms/Ateneum 1992.

Katalognr. 422, avbildad s. 258.

Holger, Lena, Helene Schjerfbeck. Teckningar och akvareller, Stockholm: Raster 1994,

katalognr. 34, avbildad s. 81.

Den finländska banbrytande konstnären Helene Schjerfbeck hade sitt livs andra

separatutställning i Stenmans konstsalong i Stockholm i september 1937. Konstkritikern

Gotthard Johansson skrev "Hon har hos människorna sökt människan. Människans anlete är i

hennes konst en utstrålning av det inre, om man så vill en idealbild." På utställningen

visades 93 verk från sextio års tid, från 1877-1937. Själv såg Schjerfbeck aldrig utställningen.

Ett av de utställda verken var Framför spegeln målad under sommaren 1937. "Jag målar på

något med mycket armar - rörelse. Har sett det i fönstret här midt emot" skrev hon till sin vän

Einar Reuter den 15 juli. Redan den 23 juni hade hon skrivit att "igår fick jag den modell jag

önskade". Det var Hjördis, då i tjugoårsåldern, som även tidigare hade suttit modell.

Schjerfbeck studerade intensivt den övre armens förkortning för att fånga lättheten i kroppens

rörelse och gjorde flera skisser. I sin arbetsprocess tog Schjerfbeck fram sin beundran för

Degas och till den fogade hon Toulouse-Lautrecs ömsinthet inför modellen. Verket är det för

Schjerfbeck signifikanta och ett precist resultat av ett ständigt reducerande för att fånga

motivets essens.

Helene Schjerfbeck målade nästan varje dag under sjuttio aktiva målarår. Hon är känd för sina

djärva grepp, skickliga teknik och öga för balans och spänning i sättet att välja sina motiv.

Hon är en av våra viktigaste konstnärer från tidigt 1900-tal som även har visat prov på en

personlig styrka. Hon fortsätter att fascinera eftervärlden.

Helene Schjerfbeck började sin konstnärliga utbildning redan som 11-åring vid Finska

Konstföreningens ritskola i Helsingfors och gick ut därifrån fyra år senare med högsta betyg

och stipendium våren 1877. Hon var för ung, bara 15 år, för att resa utomlands tillsammans

med sina målarvänner. Hon stannade och fortsatte sin konstnärliga utveckling i Adolf von

Beckers målarakademi i Helsingfors. Under drygt två år lärde hon sig tekniken att måla i olja

på Beckers franska manér. Hösten 1880, fyllda 18 år, kunde hon äntligen bege sig till Paris.

Hon studerade i Académie Colarossi från 1881 och vid varje Parisuppehåll fram till 1889.

Mestadels bodde hon i olika enkla vindsvåningar, ibland tillsammans med någon målarsyster.

Hennes resurser var ytterligt små, hon levde på resestipendier och de få målningar som hon

sålde. Sommartid målade hon gärna i Bretagne eller hemma i Finland. 1887 reste hon till St

Ives, Cornwall i England och där tillkom hennes genombrottsmålning Konvalescenten våren

1888. Målningen representerade Finland på världsutställningen i Paris 1889. Under 1880-talet

ställde hon ofta ut i samlingsutställningar i Finland och 1887-1890 i England.

Under tidigt 1890-tal målade hon i St Petersburg, i Wien och Florens, reste till den norska

fjällvärlden, men tvingades sedan av ekonomiska skäl att undervisa vid sin gamla skola i

Helsingfors. Hon levde under hårda förhållanden och flyttade 1902 till Hyvinge. Hon lämnade

den konstnärliga scenen i Helsingfors och fortsatte i lugn takt sin egen väg. Hon hade kontakt

med konstvärlden genom konsttidskrifter, litteratur och konstnärsvänner. Hon läste och skrev

på sitt modersmål svenska, och kunde även obehindrat franska och engelska, men inte finska.

Hon besökte inga utställningar på 15 år. Hennes första separatutställning i september 1917

arrangerades av Gösta Stenman i Helsingfors och blev mycket uppskattad. Det finska

inbördeskriget 1918 satte dock spår i allas medvetande. Helene Schjerfbeck fick dock ett

uppmärksammat erkännande 1920 och tilldelades riddartecknet av Finlands Vita Ros.

Hon flyttade 1925 till Ekenäs, till havet. Här fortsatte hon sitt experimenterande måleri och i

avsaknad av modeller, började hon, på uppmaning av Stenman att använda sina tidigare målningar.

Hon gjorde nya reducerade versioner av dem, ibland av helheten, men helst av en

central detalj. Hennes eget ansikte fick ofta vara hennes vinterarbete. Hon var estet, men

tyckte inte om försköning. Konstnärer "som förskönat sig är tråkiga" skrev hon till sin kusin

Dora 1944. Hon flyttade undan från slutfasen av andra världskriget och kom med hjälp av

Gösta Stenman till Stockholm i februari 1944. Hon fortsatte att måla fram till slutet i januari

1946. Staffliet stod intill hennes säng.

Lena Holger

Lena Holger är en av de främsta kännarna av Helene Schjerfbecks konstnärskap. Hon är

författare, tidigare chefsintendent vid Nationalmuseum i Stockholm. Hon har studerat Helene

Schjerfbecks konstnärskap i fyrtio år, skrivit böcker och artiklar om henne och producerat

flera utställningar med hennes verk, den första 1987 på Prins Eugens Waldemarsudde.

provenance

PROVENIENS

Gösta Stenman, Stockholm

Justitierådet Halvar Lech, Stockholm

därefter inom samma familjs ägo


*Note that the price is not recalculated to the current value, but refers to the actual final price at the time the product was sold.

*Note that the price is not recalculated to the current value, but refers to the actual final price at the time the product was sold.


Advert
Advert